Visst är det en tråkig klyscha att söndagar tycks bli veckans tråkigaste dag per automatik? Den dagen man omedvetet planerar in att bara göra sådana saker man helst skippar under de andra dagarna i veckan. Jag tycker ändå att man som student oftast lyckas bryta sig ur denna klyscha. Jag vet inte hur många söndagar jag faktiskt har suttit med ett glas vin i handen och skrattat med kära vänner, men förr eller senare glider man ändå bara in i de gamla hjulspåren igen. Boka tvättider, städa och storhandla. Förr inräknades till och med kyrkan och gudstjänster in i dessa bestyr. Inte är det väl konstigt att många skyr söndagar? Den där dagen som antingen spenderas med lite för mycket huvudvärk i soffan efter gårdagens festligheter eller okså fasandes inför den kommande veckans tyngd och krav, tvungen att få ordning på allting hemma för att överhuvudtaget ha en chans att orka med allt utanför hemmet. Det är sorgligt att det ska behöva bli såhär. Jag älskar egentligen söndagar. Jag älskar att känna att det inte är något fel med att krypa upp i soffan med en av de människor jag tycker om mest i hela världen, en kopp varm choklad och sen inte göra något som helst av vikt. Jag vill inte börja känna den här krypande ångesten som verkar börja drabba andra allteftersom tiden går. Jag vill inte börja hata söndagar. Jag ska istället göra en revolt. Börja göra alla dessa tråkiga saker på någon annan dag. Typ tisdagar. Jag skulle inte ha något emot att bli osams med tisdagar. Eller kanske till och med torsdagar? Vi får allt se.. Puss♥

Väskorna är packade, allt på listan är avcheckat (med undantag för mobilladdaren, som måste bli använd innan vi sätter oss på bussen). Nu är det endast lite grooming av mig själv kvar. Ansiktet behöver skyddas mot det hårda vinterklimatet och detta skydd skall bättras på genom bland annat en tripp till solariet. Så fort min hud blir ultrablek blir den per automatik lika känslig som den är blek. Då uppstår irriterande torrfläckar och hela jag blir rödflammig. Jag har redan låtit det gå får långt, så nu är det bara att skärpa till sig och ta tag i solandet. I stora mängder vet jag att det inte är speciellt bra, men så sällan som jag solar ser jag det faktiskt mestadels som en hälsokur. 
Vid klockan fem blir det middag hos fina Sara med resten av brudarna, som lite extra pepp. Det kommer bli awesome. Vid klockan 11 bär det iväg och är inte tillbaka förrän sen torsdag. Puss♥

Gud vad jag behöver rörelse och motion. Jag känner det nu, så fort jag faktiskt rört på mig. Hela min kropp skriker av välmående och samma sak gäller för mitt huvud. Det är en sån boost. Jag får försöka ta mig i kragen och hålla igång det här motionerandet nu. Helt enkelt hoppas på att jag och tjejerna kan få det att bli till en del av vardagen :) Puss♥

Började dagen med en lunch på Spicy med Pernie, Danni och Sara. En väldigt bra morgon för mig. Tackar aldrig nej till stekta nudlar med grönsaker - mums! Har sedan dess trippat runt på stan och spanat igenom de flesta affärerna. Hade turen på min sida idag känner jag. Hittar ett plagg jag letat efter länge som känns väldigt bra, men går ändå efter min magkänsla som plötsligt säger till mig att vänta. Går till nästa affär. Hittar samma typ av plagg, bara versionen snyggare, halva priset och bättre passform. Ibland går det bara som det ska helt enkelt. Efter alla tre fyndat på Vila fick jag äntligen in mina underbara Bianco-stövletter till omklackning och gick istället och spanade på massa klet och bling-bling. Man kan aldrig få nog av att bara titta på det. Avslutar turen med en fika på Espresso House innan vi skiljs åt för denna gång. Nu sitter jag här hemma och hyperventilerar. Fick ett par speciella papper hem som jag inte väntat mig och kan inte låta bli att känna en panikblandad stress, som ändå är positiv djupt där inne någonstans. Man tänker inte på att tiden går så fort. När allt lugnat ner sig en aning är det dags att börja pilla med städning av lägenheten och packning inför den kommande veckan, innan kvällen för avslutas med en långpromenad och säkerligen även en massa skratt. Det var länge sen jag sa det nu, men jag älskar mitt liv. Jag älskar alla gamla vänner och jag älskar alla nya. Jag älskar att det äntligen känns som det allra viktigaste trillat på plats och att allt annat som borde oroa mig helt enkelt får falla på plats. Det kommer det göra så småningom. Det är sånt man kan börja få panik av vid ett senare skede, inte nu. Jag har ju hela vårterminen på mig att fundera på sådant. Puss♥

Gårdagen spenderades med fab 4 och Elin och jag måste nog säga att det var en av de mest välbehövliga kvällarna på länge. Det ultimata sättet att ta sig ur en förkylningsdepression måste ändå vara fina vänner och en liten liten mängd alkhol. Kvällen fylldes med mer skratt än jag tror att halva 2011 bjöd på och det var nästintill så att jag kröp hem, fortfarande vriden i asgarv. Vi vidrörde de mest intressanta samtalsämnen jag någonsin varit med om på en tjejkväll och blandade dom med en hel del akrobatiska övningar. Det känns bra att veta att jag fortfarande är vig och böjlig nog att kunna ställa mig i brygga. Vad det ledde till för konsekvenser som jag lider av idag är en helt annan femma. Man är väl inte så ung som man en gång var, haha. Snacka om att dagens ungdom lever ett för stillasittande liv om kroppen börjar ge vika vid 20-års ålder. Tack så mycket mina älskade brudar och tack för att ni gör mitt liv i Västerås så lätt.

2012 har påbörjats på samma sätt som 2011 avslutades; med massvis med kärlek men fortfarande drabbad av vad jag vågar kalla årtiondets förkylning. Man börjar ju nästan fundera på om man har något fel på immunförsvaret. Dock börjar man ganska snabbt att se till sig själv och inse att det trots allt inte är helt oförklarligt. Att jag är sjuk hela tiden alltså. Så jag har någon form av nyåslöften jag ska dela med mig av. Dessa är inga jag tänker leva slaviskt efter, utan fungerar mer som en påminnelse för vad jag vet att jag behöver för att må bra:

Efter en kväll med världens finaste förening, Mälekon, sitter jag nu här, klockan åtta på morgonen, och förbereder mig för att åka hem till Flen över julen. Nu kan jag äntligen känna lite julefrid, även om jag faktiskt har en del kvar att göra. Dock finns det inget så underbart som att veta att jag har tid att göra det, i lugnet där hemma. Det kommer kännas tungt och lämna Västerås och alla fina människor, speciellt resten av fab four, men samtidigt kan jag inte vänta med att ta mig hem. Vänta med att finna ett inner lugn och bara slappna av, kanske till och med sluta tappa mitt hår? Min mirakelkur är här nu och jag kan knappt hålla mig från att få testa den! Puss♥

Jag blir konfunderad och aningen rädd när jag tänker på hur människor beter sig. En vän delade just med sig av en obehaglig situation hon genomlidit imorse, på en bussresa. Tjejen som suttit framför henne på väg till skolan verkar tydligen ha glömt att hon hade någon bakom sig, för i brist på bröd så snyter hon sig plötsligt i gardinen. Hur jävla vrickad kan man vara? Snyta sig i en jävla gardin. Det är nog det sjukaste jag hört. Jag skiter fullkomligt i om människan inte hade något papper med sig. Det ska inte behöva vara alla andras problem att den här personen glömt näsdukar. Och finns det ingen annan lösning; snyt dig i något som tillhör dig själv. Det är vidrigt nog! Men public property? Usch nej.. Någon stackare kommer ju sitta vid den där platsen senare. Kul för den säger jag bara. Jag börjar undra vart denna värld är på väg. Puss♥

Det hemskaste som finns måste vara att lägga energi på en människa som inte förtjänar det. Och fast jag vet att jag inte borde det kan jag inte låta bli. Jag är nyfiken och försöker förstå, fast jag vet att det inte finns någon som helst möjlighet till det. Det gör så ont att inte förstå att jag nästan vill gråta. Gråta för att jag tycker att jag förtjänar bättre. Helst av allt skulle jag vilja ge den här människan en bitch-slap som ekar så högt att det hörs på bra många meters avstånd och tvinga den att utstå den smärta som samtidigt skulle synas i mina ögon. Det är alltid lättare att smita undan om man inte behöver hänga omkring för att uppleva efterdyningarna, vilket jag tyvärr tror alla människor i denna värld är bra medvetna om. Vi har alla flytt ibland, mig själv inkluderat. Jag påstår inte att jag är något helgon. Jag skulle bara vilja se om det fanns någon som helst ånger i det ögonparet eller om han faktiskt är lika känslokall som han framstår. Så kommer jag att välja att se på honom nu i alla fall, som detta känslokalla monster som jag inte längre känner igen någonting av, även om det kanske är aningen själviskt. Så kommer jag göra för att hantera situationen på ett sånt sätt att jag kan ta mig hel ur det hela och bara vända ryggen till. Skulle vi någon gång springa in i varandra igen ska jag visa att jag kan bete mig precis lika kyligt tillbaka. Du har valt att inte längre ha någon plats i mitt liv och så kommer det förbli. Nu är dörren stängd och jag hoppas du är nöjd. Nu är jag äntligen redo att gå vidare.

Att befinna sig i en form av koma på grund av förkylning är sjukt olämpligt när man behöver plugga. Det har jag tyvärr upptäckt den hårda vägen. Den kommande veckan är det massor som ska göras och jag kommer få hemskt svårt att hinna med allt. Istället har dagen spenderats med tvättning och mys i soffan. Och försök till att låta bli att klia, haha. Helt lätt är det inte, men jag står ut. För övrigt ska årets sista julklappar köpas in imorgon. Gud, vad det känns härligt att vara ute i god tid! Det hade varit obehagligt, samt otroligt osmidigt, att behöva stressa runt sista veckan. När alla veckans inlämningar och tentor är över bär det av hem till äldsta storebror för traditionsenligt julfirande med syskonen. Denna gång blir det i hans hem ute i Mälarbaden och det kan faktiskt komma att bli väldigt trevligt. Därefter blir det en hel vecka hemma i Flen med julmys med alla fina människor i mitt liv. I can't wait! Puss♥

Ikväll kommer äntligen bästaste pojken hem. Som jag har saknat honom och hans söta putmun/ap-look han får när han sover. Man vill helst pilla på den där läppen hela natten, men det vore väl inte särskilt lämpligt. Stackarn skulle ju få gå till jobbet helt slutkörd. Fina killen får dock vänta ett tag. Ikväll är det middag för världens finaste födelsedagsbarn, Pernilla. Innan dess ska S1 och S2 springa runt och se om man kan få tag på en typ av appointment innan jul som man har en tendens att få vänta på. Vi hoppas på ett klassiskt julmirakel, för jag orkar inte vänta. Taggad till tusen!

Ikväll hade min ekonomförening Mälekon linjeföreningspub på Kåren. Flera timmar vigdes åt att konstruera och pynta vackra pepparkakshus, skratta och delta i quiz. Jag shockade världen genom att kamma hem ett pris. Otippat va? Jag fick med mig en vacker, blå termos hem som kommer användas väl vid Åre-resan. Som man längtar till den resan redan nu... Puss♥